onsdag 25 november 2009

Det krispar iallfall.


Jag tänkte bära upp lite fika till Sara som satt och pluggade på sitt rum. Te, bonnkakor och knäckflarn. I väntan på att tevattnet skulle koka upp råkade jag äta upp kakorna jag och Sara skulle dela på. Jag lägger därför upp ett par nya på brickan. Vattnet tar lång tid på sig så jag tar ytterligare ett par kakor. Oj, nu blev ju Sara utan, tänkte jag och la upp nya till henne. Vatten blir klart och jag går upp till Sara. Jag sätter mig i sängen och funderar. Varför blir jag inte less på knäckflarnen? Man orkar ju ett, max två. Just ja, kommer jag på. Jag kan inte känna någon smak för att jag är så jävla förkyld. "Men", tänkter jag, "jag känner ju iallfall att dom krispar" och tar ett till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar