Miniapotek.

Min friskhet försvinner lika snabbt som inlandsisen smälter. Självklart är min obligatoriska nässprej borta och mina ipren slut. Tio i sju inser jag att jag inte kommer hitta något som botar min täppta näsa och jag och Sara burnar in till gallerian och apoteket.

En minut över sju står jag och bankar på den nyss låsta galleriadörren. Lipande går jag tillbaka till bilen. Jag snodde en Gummesons P-plats förresten. Väl inne i bilen grinar jag så Sara blir rädd för mig. Snoret, ja det rinner som aldrig förr. Efter jag torkat tårarna och mascaran från kinderna kommer jag på att nu kan man ju köpa receptfria läkemedel på matvaruaffärer.

Först skjutsar jag upp Sara och Emma till folkan teatern, de skulle se på bio. Sen far jag vidare till kvantum på jakt efter nasin och ipren. Då har dom ingenting där. Jag far vidare med min täppta näsa, svullna hals och röda ögon till Coop. Tack och lov fanns det ett efterlängtat miniapotek där! Nässpray, värktabletter och torkade fikon på fickan far jag hem för att äntligen, äntligen få göra lite te för halsen. Direkt när jag kommer hem kommer jag på att jag glömt mobilen hemma. Sara hade ringt direkt när jag hade lämnat av henne på Folkan, det blev ingen bio och hon ville hem igen.

När jag äntligen kommit hem har jag varit ute och våldkört i en och en halv timme. Nu är jag helt slut... Men andas genom näsan kan jag iallfall.