fredag 30 mars 2012
Konsert.
Thåström levererade starkt stod det. Det blev alltså en massa hyllningar hit, bästa spelningen dit, halleluja gud i himmelen och så vidare.
Mene... Kom igen. Det var en bra spelning men tyvärr, allas våran Jocke, din spelning sjönk en hel del i och med att du inte presenterade ditt band eller kunde klämma ur något mer i mellansnack än innan sista låtens: "nu kör vi". Jag tycker det var lite samma känsla som jag får ibland när jag är ensam hemma, det är mitt på dagen och jag känner att det är socialt accepterat att spela väldigt hög musik som man kan sjunga med i. Det är bra musik som låter högt - och så var det inte mycket mer än så.
Ja! Vi fick en sittplats (vuxenvarning).
Nej! Jag blev inte frälst och somnade i en av låtarna.
torsdag 29 mars 2012
Födelsedag eller första maj?
På mitt jobb är det bara en som behöver jobba på första maj eftersom det egentligen är en röd dag och alla är lediga och gör lediga saker (som att gå i demonstrationståg) eller åka skidor eller äta mat.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
onsdag 28 mars 2012
Drygt men kul.
Och så här såg det ut i morse.
Jag kan liksom inte hjälpa det.
måndag 26 mars 2012
En kopypejst.
Det är nu de flesta brukar bli arga på riktigt. Princip? Är princip viktigare än att vara säker?
Ja. Det är det. Det är viktigare att jag få gå var jag vill, träffa vem jag vill, när jag vill, med valfri klädsel. Jag har sagt det så många gånger att jag nästan blir trött på mitt eget tjat, men det behövs sägas igen. Det är en princip, precis som att de flesta är överens om att mobbaren i skolan borde få flytta, inte de mobbade. Det är en princip för att det handlar om könsmaktordningen. Det är en princip för att jag borde enligt all statistik och historiebeskrivning vara mer rädd för männen jag bor med än de jag möter på gatan.
lördag 24 mars 2012
Jag blir så arg att jag gråter.
Det där med att vara naken.
tisdag 20 mars 2012
Det där gnället.
Det där med att gå på gym.
"Kommer du ihåg den fruktansvärda träningsvärken vi fick efter vi hade kört den här övningen första gången?!"
Clara skriver bra om engagemang.
Underbara Clara skriver här bra om engagemang, eller kanske bristen på det. Länk till hennes blogg finns "HÄR" om ingen redan vet adressen.
Innan jag blev kristen satt jag i kyrkan och störde mig på alla män som pratade. Kritiskt höll jag mig utanför trots att bästa sättet att påverka hade varit att gå med och förändra inifrån. Då hade jag kunnat bli det jag själv saknat. Men det var för jobbigt och för läskigt. Lättar och skönare då att stå utanför, med armarna i kors och vara kritisk. Tycka massa saker om hur andra borde engagera sig.
Gemensamt för människor som brinner för något är att det alltid står någon utanför med armarna i kors och tycker att de brinner fel. Engagerar man sig mot den sjuka köttindustrin säger någon att man borde prata om svältande barn istället. Pratar man om utsatta kvinnor i Sverige får man höra att man istället borde prata om dem i Afghanistan. Reser någon världen runt och föreläser om miljöförstöring kritiseras den för att den flyger. Ger någon pengar till välgörenhet får den höra att den bara försöker lätta sitt eget dåliga samvete.
Är det verkligen människors engagemang vi ska reagera mot? Är det inte bristen på engagemang? Måste man ställa viktiga frågor mot varandra? Måste vi rangordna allt elände på jorden och beta av dem i rätt ordning för att ha rätt att tycka något alls? Är inte allt lidande på jorden i själva verket ett enda stort pussel. En bit behövs för att lägga en annan – tillsammans ger de hela bilden.
Människor som är engagerade i något snart blir engagerade i mycket. De som gjort långtgående feministiska analyser brukar också vara medvetna om andra orättvisor. Den som brinner för djur brinner i regel också för barn. Men när vi sätter så höga krav på varandra – att den som gör något måste göra allt – då är vi illa ute.
Vem ska våga engagera sig i något om engagemanget gör att man blir än mer ifrågasatt? Till på köpet av människor som själva gör väldigt lite om ens någonting alls. Det finns någonting djupt cyniskt och destruktivt i människor som konsekvent ställer sig utanför andras engagemang. Med armarna i kors och tycker att de som brinner brinner fel. Människor som ”inte skänker ett öre till välgörenhet – för det mesta kommer ju ändå inte fram”. Nej, det är ju klart att inget kommer fram när man inte ger. Kritiker som kritiserar allt men själv inte gör något.
Det är enkelt att vara pessimist. Det är enkelt att vara kritisk. Det är inte alls svårt att förhålla sig cynisk till omvärlden. Det är till och med väldigt bekvämt. Men ”Cynicism isn`t smarter, it`s only safer. There`s nothing fluffy about optimism” sa Jewel Kilcher. Jag är beredd att hålla med. Det är tryggast att vara kritisk för den som själv är bekväm.
söndag 18 mars 2012
Kärleken till en kökssoffa / DIY
fredag 16 mars 2012
torsdag 15 mars 2012
Klippet om att slicka fitta.
tisdag 13 mars 2012
Det handlar om makt, inte om hår.
En kvinna i publiken går alltså till Melodifestivalen i helgen utan att raka sig under armarna. En kille som kollar framför tv:n noterar detta, och finner det dessutom så obeskrivligt äckligt att han vägrar låta det passera obemärkt – genast tar han kontroll över situationen: noterar klockslaget, gör en skärmdump på bilden på tjejen med håret, lägger upp den på facebook. Äckligt, deklarerar han och får medhåll från alltför många håll.
Hanna Fridén tillsammans med många andra räddar dagen. Bilden tas bort. Men budskapen har gått fram. Det första är riktat till tjejen: ”Usch, skäms, gå och göm dig och kom inte fram förrän du har rakat dig under armarna.” Det andra budskapet är riktat till alla tjejer, och det är knivskarpt: ”Gå på högskolan du, och ut i arbetslivet om du vill – men nåde dig om du slutar raka dig under armarna. Då är du fritt byte lilla vän. Då tar vi dig.”
När den första armhålan i gruppen ”Ta håret tillbaka!” dök upp på facebook sprang två tankar igenom mitt huvud. Vilket mod, vilket praktiserande av systerskap att inte låta mellotjejen vara helt ensam. Samt: det här går inte ostraffat förbi. Det har det inte heller gjort. I takt med att fler har anslutit sig och laddad upp bilder på håriga armhålor har nättrollen flockats och hatet intensifierats:
”Äckligt!”
”Wow nu börjar vi närma oss definitionen av skabb, alltså att du har mage.”
”Fy fan va äckligt med armhålehår. Snusk!”
"Vidrigt och okvinnligt faktiskt”
Och så vidare. Många försöker debattera med dessa män (och enstaka kvinnor) genom att till exempel förklara att ”Det är naturligt med hår”. Det må vara hur det vill med den saken. För det är inte håret som sådant som upprör, det är inte huruvida det luktar eller om det är ljust eller mörkt eller tovigt eller friserat som får hatet att koka över – det är bristen på makt och kontroll. Kontrollen över vad som är okej för en kvinna att göra, hur hon får bete sig och framförallt hur hon ser ut har i ett svep tagits över av diverse brudar på facebook. Det framkallar hat. Det är omöjligt att ha det så. Detta måste tyglas, tjejerna måste stävjas på en gång. Det värsta, mina systrar, är att det finns många kort att spela om man vill tysta oss. Rötterna går djupt hos tjejer, och många killar har fått mycket övning i hur man gör. Om en tjej väljer själv, säg åt henne att hon har fel. Om det inte funkar, säg att hon är korkad. Om hon står fast vid sitt val, säg att hon är rabiat. Om hon ändå inte backar, säg att hon är äcklig. Om det fortfarande inte funkar: höj rösten, luta dig framåt, skrik, slå sönder någonting och anspela på alla kvinnors kollektiva minne av våld och våldtäkt.
Du är faktiskt äcklig, tänk på nästa stackars fyllo som släpar hem dig. Han kommer äcklas och ångra att han bjöd dig på de där två fishermansshotsen som behövdes för att ’seal the deal'. Andra män skriver, säkerligen i all välvilja, att de minsann tycker det är snyggt med hår. De säger: Håriga tjejer – fem av fem toasts. Sssmokin’. Ni behöver nog tänka ett varv till. Kanske läsa en bok. För den politiska dimensionen av detta handlar knappast om vara tilltalande med håriga armhålor – det handlar om att inte behöva finnas till för att tilltala någon annan. Makten över våra kroppar ska ligga hos oss. I våra ljust fjuniga händer eller grova snusluktande nävar. Kanske är detta inte den viktigaste feministiska frågan just nu. Eller så är det just det det är, i alla fall ikväll. När tjejer vägrar inordna sig. När en hundratals år gammal bild av den sköna, vackra kvinnan får sig en törn av lite hår. När vi säger: mellotjejen, du kan vara vem som helst, men du är i vilket fall inte ensam. Det enda som är mer provocerande än en ful kvinna, är en ful kvinna som inte bryr sig. Ja, helt klart.
Felicia Ohly
måndag 12 mars 2012
Våga vägra våg.
Utgå från dagens könsnorm och sen kan du maila ditt svar till vikthets@hotmail.com. Du kan vinna en minivåg, enkel och praktisk att alltid ha med sig i väskan!