Frustrationen.

Det här må inte vara det coolaste och mest meningsfulla inlägget i blogghistoriens historia, men jag måste bara få utlopp för min irritation! Jag vaknade, duschade, fönade håret, sminkade mig lite halvt i tron på att det skulle vara ännu en av dessa helt fantastiska höstdagarna med minusgrader och sol.

Jag borde ha förstått att så inte var fallet när jag faktiskt vaknade halv sju av... något jävla oljud. Jag tror dom tömde glasbehållaren i soprummet (vi bor granne med soprummet). Jag borde ha sett tecknen! Min radio var heller inte ikopplad så hur fan ska man kunna vakna utan radio på morgonen?

Kaffet var slut så jag tog lite av Irma. Eftersom jag inte vågade ta för mycket har jag svagt jävla kaffe. Jag har heller inga underkläder kvar så här sitter man i några jävla stringtrosor och svettiga strumpbyxor. Men när ska man ha tid att tvätta liksom?

Så jag borde ha förstått att det var en grå, deppig dag idag. Men! I all min misär fick jag igår på outtalbart vis ner Loney, Dears album "Dear John" till datåren. Jag och Sara ska ju till kyrkan på fredag!