Där sitter jag med mina övergångspapper och funderar på det där med A-kassan. Min sexuella läggning är ju att det är grymt med A-kassa och att det är en självklarhet nu när jag ändå är, enligt samhället, vuxen och jobbar. Jag har dock hört lite olika just om A-kassan, hur det egentligen funkar när jag är så ung, om jag får ut ersättning, hur många timmar behöver jag ha jobbat och hur många månader? Jag tänkte helt enkelt att jag ringer och kollar. Då får jag svart på vitt att det är ett bra alternativ att kryssa i rutan "ja, jag vill vara med i A-kassan" på övergångsblanketten och sen är saken ur världen.
Men nej. Det ger ingenting för mig att vara med. Inte ett jäkla skit. Varför då? (Retorisk fråga)
Jag är för ung. Ungefär fyra år för ung. Hade jag varit runt tjugofem hade det inte varit något snack om saken, men eftersom jag är ung och, enligt Reinfeldh så "jobbar vi inte tillräckligt länge för att komma in i A-kassan och det beror på att A-kassan är tänkt att vara en omställningsförsäkring som bygger på att man måste kvalificera sig. Och det gör framför allt många ungdomar inte." Läs mer "HÄR".
Det är en sak att läsa om det, diskutera kring det och skita på hela den svenska högern i mina drömmar men det är så fruktansvärt att verkligen få det slängt i ansiktet. När jag själv inte kan göra något alls åt saken, att det inte spelar någon roll hur länge och hur mycket jag jobbar. Allt sitter i att mina päron tyckte att det var en bra idé att föda mig -91 och inte -87, ganska utanför min påverkan alltså.
Jag har hört att det är ganska PK och modernt att vara för jämställdhet, synd bara att det inte räckte ända fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar