Nybloggen ju!

Som några har förstått har jag nu börjat blogga för Västerbottens folkblad. Det innebär att jag kommer ha en ny bloglovinadress och en annan sida än fiffigast. Självklart kommer jag fortsätta att vara fiffig som fan, men kanske lite mer städad. Bloggen hittar du här och nya bloglovinadressen hittar du här! På Instagram och Twitter är jag självklart kvar som "Westerlinda". Häng med mig på mina nya bloggäventyr vettja! Ps, det här är förövrigt det 901:a inlägget. Jises amalia.

Min allra första semesterdag.

Det var soligt och vi hade alkohol. Ute-mode alltså. Vi placerade oss på innergården. Eftersom jag hade fått semester lyxade jag till det och gjorde en massa mjölkdrinkar. Först en white russian, sen spexade jag till det med dirty bananas. Jag måste säga att jag numer är helt galet bra på att göra dirty bananas. Det var en hund med. Vi blev några stycken och det droppade bara in mer och mer folk. Det dracks öl ur våra gigantiska ölglas. Malin var med. Tove multitaskade och var social, målade naglarna och drack vin samtidigt. När solen gått ner bakom hustaken och det blev kallt gick vi in, och vips hade vi fyllt vardagsrummet. Sen cyklade vi in till stan. Vi störde lugnet på socialize, dansade en massa, stod i toakö och hånglade. Som det ska vara alltså.

Det är ju ingen som berättar för dom som behöver höra det mest.

Det finns saker jag älskar, det finns saker jag hatar. Det finns saker jag älskhatar. En sak jag älskar är att ha kommit till insikt. Jag känner mig själv, trygg i mig själv, har byggt upp så pass mycket skinn på näsan att jag kan säga ifrån. Jag har blivit skolad och peppad av helt fantastiska människor om feminism och jag vet min rätt i samhället och rätten om just min kropp.

Samtidigt hatar jag det faktum att det här händer så otroligt många år för sent. Det är så många som talar och skriver över hur mycket fel som inträffade (framför allt) under högstadietiden, reflekterar och funderar, kommer till tals och får andra att även dom reagera över saker och ting som hände då. Men det är NU. NU kommer folk till insikt, NU inser man hur fel saker och ting var. Det är NU. Jag säger inte att det är något fel, jag tycker att det är superbra att det kommer till ytan. Det jag tycker är så jobbigt och fel är att det varje år börjar nya högstadieklasser, en massa nya högstadieelever och exakt samma saker kommer att inträffa för dom eleverna som hände för mig och mina vänner och en klar majoritet av brudar som börjar har knappt en näsa att ha skinn på.

Mycket jag tror på går ut på att smälla felet i ansiktet och inte göra halvdanna postproblematiska ingrepp. Ändå sitter jag här och postagerar i arga inlägg i kommentarsfält i bloggar drivna av tjejer som mig själv i sina 20- plus. Inte en enda högstadiebrutta.

Det här HÄNDER JU BARA INTE.

Idag. Är. Det. Sista. Dagen. Innan. Semestern. Det är helt galet hur mycket man kan längta efter denna ledighet. För mig likt alldeles för många i min ålder(och äldre) är ledighet och mental återhämtning ett ouppnåbart mål. Utan en fast tjänst eller studier på 100 % till vardags är det en omöjlighet att ta semester på sommaren. Som vi sa igår, jag och en arbetskamrat: Varje jobbfri sommar- eller helgdag är inte en dag till avkoppling utan mest fylld med ångest över förlorad inkomst. Varje timme jobb en kan få är livsviktig för att för arbetsgivaren inte verka "lat" och "oengagerad" och så att man kan visa att man är jobb- bar. En vill ju visa att en vill jobba, men när det kommer till kritan är en ledig dag av nitton inte ett mått på engagemang utan en biverkning av mängder med studielån, trasig bil och framför allt, en osäkerhet över vad som ska hända imorgon. Och att i flera, flera, flera år varit ledig MAX en sammanhängande vecka om året är dessa dryga 3,5 vecka som himmelriket på jorden. Plus att jag ska stänga av mobilen ett par dagar.

Please, leave.

Ungefär så här kan det kännas när man försöker dricka öl med sina vänner men man bär en blå turban och jeanspaj på en vuxenservering i stan och vakten är ett köttmonster av högsta rang som förmodligen blev tappad ett X antal gånger för mycket av hans mor som liten.

Ännu en forts. på feminism och porr.

Jag fick tips om att kolla igenom en svensk samling med kortfilmer, dirty diaries. Efter att ha kollat runt lite verkar det som att jag är den sista på jorden att få upp ögonen för den samligen filmer. Jag hade inte koll på att samlingen blivit finansierade av staten (jag gissar svenska filminstitutet?) Det är ju ett himla rabalder kring det beslutet. Är det egentligen okej att staten ska finansiera porr?


Jag tänker lite som så


- att SFI ser projektet som kultur, uppenbarligen
- att det är intressant att sexualitet är något som lyfts fram av staten som positivt
- att jag tycker det är gött att vända lite perspektiv, särskilt inom porr*


Vilka är på att ha filmkväll med popcorn, en box rödvin, feministisk porr och tillhörande diskussioner?

* Lite samma lika som att jag är emot objektifiering men kollar ändå male objekts dagligen. Jag väljer att jämföra det smed känslan att dricka linfrö i vatten. Det är inte så jävla gött men det smörjer bra. Det är som lite extra bensin på elden så att säga. Det hetsar.

Forts. feminism och porr.

Jag vill gärna se filmskapande som en typ av konst. Att feministisk porr ska vara genren som bryter sig ut och gör något nytt och bra. Men som en vän sa i går, vem bestämmer egentligen vad som är konst och vad som är prostitution? 

För konst eller inte, i slutändan handlar det ju ändå om att sälja sex. 

Det är lite som teorin om den lyckliga horan. Finns hon egentligen? Jag säger nej, men än en gång, var går gränsen mellan konst och prostitution?

Feminism och porr?

Ja hörrni. Bloggen må vara stängd men hur det än är verkar det här vara ett långdraget uppbrott mellan mig och bloggen, och i det här fallet får det vara så. Jag kommer ringa och smsa för det här är ju det längsta förhållandet jag har haft.


Dagens inlägg handlar om feminism och porr, så som rubriken skvallrar om. 

Hannapee gjorde en lista för ett tag sen om saker man kan göra en regnig dag, allt från att spela sims till att kolla på porr. Hon taggade läsarna att dela med sig av sina bästa porrtips och läsarna var inte sena att haka på. Listan gjordes lång på hemsidor och enskilda texter och filmer. Samtidigt öppnades en massa andra frågor upp. Bland annat kom frågeställningen "porr och jämställdhet" och tjejer som är mot objektifiering men för porr" - upp.
Feminism och objektifiering har jag skrivit om förr och det är viktigt att ha med det i tanken. Det är svårt att göra den här typen av fråga helt svartvit.

Det här är en kommentar till inlägget och det är utifrån den jag spinner vidare.


Hej! Jag blir lite förvånad över ditt (*läs Hannapee) porrinlägg. Jag uppfattar dig som en kvinna som brinner för jämställdhet och orättvisor. Själv förknippar jag porrindustrin delvis med trafficking och prostitution. Största delen av porrindustrin är kvinnoförnedrande och återspeglar inte en sund syn på sex. Det är en kraftigt sexualisering av kvinnor inom porr och ger många unga män en vriden bild på hur sex ska vara. Jag tycker absolut att kvinnor har samma sexdrift och samma rätt att njuta av sex som män. Undrar hur du tänker kring det här ämnet? Kram


Jag kan inte hålla med mer. Det är ju inte av en slump som väldigt många tjejer tar avstånd från porr. I största hand handlar det om mäns förnedring av kvinnor, som att se en filmatisering av patriarkat och kvinnohat. Personligen är det lika hemskt att se på som en misshandel, både fysiskt och psykiskt. Ja, det är inte konstigt att det gör mig och många andra väldigt avtända, förbannade och irriterade och automatiskt tar avstånd från porr (det får mig att ta avstånd, det är ju väldigt många som tar avstånd från porr för att sex ses som någon skamligt, just för att man är tjej. Också det är en annan fråga).


Det väldigt många inte vet är att det finns annan typ av porr, och att det är det jag antar att Hannapee vill visa på. (Tråkigt nog benämns det ofta som tjejporr, ytterligare en annan fråga att diskutera kring. Det är ju snarare tjejporr som ska vara porr och dagens porrnorm borde vara förtryckarfilm). Det är porr som skildrar sex så som sex ofta är, eller i alla fall borde vara. På bådas villkor, för bådas njutning och välbefinnande. Ofta gjort av seriösa filmskapare med erotik som genre och skådespelare som ser erotik och sexualitet som konstform och själva vill vara en del i skapandet.


Det är så irriterande att en alltid måste utgå från noll när det gäller jämställda och feministiska frågor. I det här fallet är "noll" allt som handlar om att en ska försöka få tjejer att gilla det som har blivit inpräntat att män ska gilla i århundraden. Kort och gott, tjejer ska bli som den normativa killen, även inom det sexuella. NEJ ERA IDIOTER!

Jag vill aldrig någonsin uppskatta porren som jag i inlägget valt att referera till som förtryckarfilm, för att det ska vara "den enda typen av porr och en fri kvinna ska gilla porr". Däremot vill jag inom en snar framtid kunna förklara förtryckartfilm som ett avslutat kapitel och hylla all fantastisk porr som gör mig upphetsat istället för uppretad.

Ta en titt i klädbyn vettja!

Nu har jag kommit igång med min klädbyn- blogg. Ta och kika in där så lång! kladbyn.blogspot.com är adressen.

För att ändå få njuta av mina fantastiska tankar och funderingar och få ta del av mitt fantastiska jag har jag börjat twittra. @westerlinda heter jag där, samma som på instagram.

Hej bloggen!

För första gången sen fiffigast början ska vi ta en liten paus!

Och nej, det kommer inga fina löften om en supercomeback om en snar framtid, men om det gör det kommer det att märkas.

Jag fortsätter att fota i instagram, westerlinda heter jag där.

Sånt man kan följa på internet och hur man lägger upp sin tid.

Jag tycker det är så himlahimla roligt att följa bloggar. Smarta, vettiga killar och tjejer som är kreativa, skriver roligt och inspirerande eller bara är mysiga. Jag blir helt pirrig i kroppen av all energi jag får av att läsa och det är som en drog. 

Å andra sidan är det så jobbigt. När det är så många som är duktiga på olika saker vill ju inte jag vara sämre. Jag vill också vara med på indiefilmimspelningar, lära mig sticka och göra egna stickmönster, plugga genus, skriva krönikor i tidningar, gå på designhögskolor, träna mycket och regelbundet, bo utomlands, vara grym på att fota, ha ett eget trädgårdsland och så vidare, och så vidare. 

Samtidigt har vi den verkliga världen. Jag har så himla grymma vänner och bekanta. Jag vill också engagera mig politiskt så mycket som det går, jag vill läsa manifest och fördjupa mig, jag vill läsa böcker som andra har läst, jag vill lyssna igenom musikalbum och kunna referera och diskutera kring det jag har hört. Jag vill ha sett alla serier man ska ha sett och ha en åsikt. Jag vill sy allt jag vill sy och jag vill visa hela världen vad jag har sytt. 

Men det funkar ju inte. Man dör om man ska göra allt samtidigt. Så hur ska jag lägga upp min tid?

Jag har kommit fram till att man kan ha ett fritidsintresse, jag har hundramiljarderbiljarder. Nu är allt jag gör halvdant och jag är less. Jag hatar att inte bara kunna boka in en vinkväll mitt i veckan (uppskjutet en dryg månad), eller äta middag med en vän (skulle ha hänt för typ två veckor sen) för att det alltid är så mycket annat jag är borta på eller håller på med. Min nästa hellediga helg kommer vara i mitten på juni någon gång och just nu känns det som att jag skulle behöva helg  resten av mitt liv för att orka dö, typ. 

Men samtidigt är det ju allt det här som jag tycker är så jävla roligt! Så som sagt, hur ska man lägga upp sin tid?

En kopypejst.

Vi säger ju då fitta i vår familj, som samlingsnamn för området mellan yttre blygdläppar och anus, och det gäller alltså samtliga familjemedlemmar av kvinnligt kön. Har väl typ full respekt eller njae men nåt liknande för familjer som använder snippa istället, men för mig personligen fyller den termen ungefär lika stor funktion som en cykel för en undulat. Vet inte vad jag ska ha den till. Snippa, är inte det diminutiv för snopp? Eller någon annan oklar böjningsform? Har jag en snippa? Om ja, var?

Nej, fittan vet man var man har. Den vetgirige kan ha glädje av att få läsa att ordet har funnits i svenska/fornsvenska/whatever i några tusen år, och återfinns i olika varianter i många andra språk. Betyder ungefär samma sak överallt också: springa, spricka, våtmark eller kletig vätska.

Jag njuter i mjugg av att få använda denna toppenterm dagligdags. Den är lätt att uttala, smidig och fräck. Dessutom känns det som ett folkuppror storlek mindre att få reclaima den på egna villkor. Jamen jaa ni säger att det är ett fult och äckligt ord, och använder det i nedvärderande syfte mot kvinnor med ickenormativt beteende. Jag säger som Mao Tse Tung: hoppa och skit får ni randiga ben. Jag väljer att använda ordet på mitt sätt, och det blir fan så mycket svårare att såra mig med ord, när jag själv äger det.

Från Kvinnopartaj.

Vegetarisk månad.

Nog för att det var första maj (med allt vad det innebär) innebar det också att jag härmed börjar min helvegetariska månad. Jag har svårt att bara göra saker, utan måste antingen göra en lista eller skriva det på bloggen.

Så härmed: Igår började jag min vegetariska månad. Idag till lunch äter jag omelett med champinjoner, squash och lök och en sallad med rödkål och babyspenat.

Första maj ju

Korvstoppning.

Ha- begär.

Igår gick jag och min roomie på stan. Inte en så där hetstur sista tjugo minuterna på lunchen för att köpa nya trosor utan en riktig shoppingtur, under flera timmar.

Det var en tur där en skulle köpa saker. Jag gillar inte att köpa saker. För det första kostar det pengar, för det andra känns det som att det jag köper är så in i bomben tråkigt och kommersiellt att jag hellre står över. 

Men. Igår.

Jag prövade ett par byxor. Ett par helblåa jeans. Dom var snygga. Dom var så jävla snygga. Dom satt så snyggt på mig! Min röv tackade mig för att jag tagit på mig ett plagg som gav mig en bakdel. Dom var så snygga. Jag ville ha dom. 

Men så sa hon i butiken: "Blev du förälskad i dom?"

Och jag sa "Ja".

Då visste jag att det här är inte sunt.

Jag köpte inga byxor. Jag kan ju sy ett par förbövelen. 

*gråta gråta*

Kattjakt.

Att väga för- och nackdelar.

På den positiva sidan:

- Dom pratade om poesi igår kväll på SVT och hon som pratar i p3 pratade på tv med, med sveriges härligaste röst och känslan är kvar i kroppen

- Jag inser att sy mössor är det enklaste som finns

- Jag har sytt en mössa på morgonen och ett halvt par pyjamasbyxor till fårtröjorna

- Jag hittade tre hundra spänn igår

På den negativa sidan:

- Det regnar och är skitväder

- Min cykellagning höll inte och jag ska lämna in cykelhelvetet på riktig rep

- Jag missar burpeesarna ikväll eftersom jag bytte till ett senare pass på jobbet

- Mina upphittade pengar kommer inte gå till chips och öl utan ett reparation av cykeln

Fyra mot fyra alltså.

Men! Som ett ess i rockärmen;

Det ska bli Star Wars- maraton i veckan. "Glaset är halvfullt"- känslan är obeskrivlig då den goda sidan idag vann.

"Blev du lite generad?"

Idag på jobbet kom det in en man i övre medelåldern och handlade av mig i lördagsruschen. Han handlade, fick tillbaka växel och skulle gå. Innan han går vänder han sig om.

Han sa: "Du, du borde bli mannekäng".

"Va?" sa ja, i tron att han undrade någon sömnadsrelaterat.

"Ja", sa han. "Jag tycker att du borde bli mannekäng, det skulle du passa som" och så gjorde han det där med ögonbrynen, det där flinet och flörtade med ena ögat innan han gick.

Det tog ett tag innan det sjönk in, sen blev jag så himla himla arg, men i en rusch går det ju inte att vara arg eller att vädra sina känslor för någon. Så jag höll masken och jobbade klart dagen.

När vi stängt berättar jag vad som hänt för en arbetskamrat.

"Jaha" sa hon, "Vad kul med en komplimang!"

"Nej, verkligen inte" sa jag. "Det är ju skitjobbigt!"

"Blev du lite generad kanske, när du fick en komplimang? undrade min jobbarkompis.

Nä, jag blev inte generad. Jag blev råförbannad! Jag ska vara tacksam att någon har mage att komma in på mitt jobb i en tygbutik och kommentera mitt utseende på ett grisigt sätt. Tacksam. Hade mitt syfte på den här jorden att vara snygg hade jag förstått. Nu förstår jag inte utan är mest arg. Jättearg.

Tacksam, dra åt skogen.

Fredagkväll.