"Blev du lite generad?"

Idag på jobbet kom det in en man i övre medelåldern och handlade av mig i lördagsruschen. Han handlade, fick tillbaka växel och skulle gå. Innan han går vänder han sig om.

Han sa: "Du, du borde bli mannekäng".

"Va?" sa ja, i tron att han undrade någon sömnadsrelaterat.

"Ja", sa han. "Jag tycker att du borde bli mannekäng, det skulle du passa som" och så gjorde han det där med ögonbrynen, det där flinet och flörtade med ena ögat innan han gick.

Det tog ett tag innan det sjönk in, sen blev jag så himla himla arg, men i en rusch går det ju inte att vara arg eller att vädra sina känslor för någon. Så jag höll masken och jobbade klart dagen.

När vi stängt berättar jag vad som hänt för en arbetskamrat.

"Jaha" sa hon, "Vad kul med en komplimang!"

"Nej, verkligen inte" sa jag. "Det är ju skitjobbigt!"

"Blev du lite generad kanske, när du fick en komplimang? undrade min jobbarkompis.

Nä, jag blev inte generad. Jag blev råförbannad! Jag ska vara tacksam att någon har mage att komma in på mitt jobb i en tygbutik och kommentera mitt utseende på ett grisigt sätt. Tacksam. Hade mitt syfte på den här jorden att vara snygg hade jag förstått. Nu förstår jag inte utan är mest arg. Jättearg.

Tacksam, dra åt skogen.