Om att allt handlar om att vara normal för att då får man ett förhållande.

Jag och flera av mina vänner är singlar. Det i sig är roligt, att gå ut på krogen och ragga järnet är trots allt skitkul. Man får hångla med vem man vill, man ger ut sitt nummer och man tar andras nummer. Det är spännande det där momentet med ens mobilnummer. Kommer man att höras? Kommer man att ses mer? Kan man snoka lite på facebook?

Efter mobilnummermomentet är det inte längre något avslappnat häng som det var under hånglet på dansgolvet/hallen/toaletten/baren/skogen/sängen/bordet/affären. Nu är det dags att vara coolt som tusan, skriva rätt i smsen, inte vara för rolig, inte nämna något om en rolig katt- app, undvika att prata om diverse mageffekter som bajs och pruttar. Vänta precis rätt länge med att skicka nästa sms (man vill ju inte verka desperat).

Trots allt känner man (oftast) inte varandra och allt är så himla nytt och spännande och exotiskt. Man vill verka avslappnad och exotisk och man vill verkligen göra allt för att väcka ett intresse.

Efter att otaliga gånger fått höra: "Nej, skriv inte så. Hen kanske inte förstår skämtet och då blir det ju bara pinsamt och konstigt" eller "Nej, skicka inte sms än. Hen kanske tycker att du är desperat då".

Fattar hen inte hur kul du är, tycker det är najs med att få många sms, känna sig speciell över att bli bjuden på dejt kvällen efter ett hångel så får det väl vara. Jag anpassar mig dagligen i alla möjliga situationer. Är det någon gång jag inte vill anpassa mig är det i mitt sociala liv. Jag vill omringa mig med folk som fattar hur bra jag är, inte dom som tycker att mitt återhållsamma fejkskratt är "gulligt".

Jag har börjat bli så less på hur singelsystemet fungerar. För trots allt, det är rätt så tydligt. Att vara singel är en resa. Dock är det ingen himla weekend i Berlin, utan mer minröjning i valfritt land med minor. Det är en resa som går från ett bottenlöst, ensamt singelhål till tvåsamhetens rosenträdgård med gratis helkroppsmassage.

Om det så innebär att jag lever på 45% av min mänskliga kapacitet, rakar mig på obehagliga ställen, har alldeles för små underkläder, tråkiga vanliga kläder, dricker cider istället för öl, börjar digga topplistan på spotify så kanske jag till slut hittar mig en pojkvän.