Slapparsöndag.

Det där med att lyssna på sig själv och sin kropp är ju ganska överskattat. Oftast orkar en hur mycket som helst bara en piskar sig själv tillräckligt mycket. Hur hälsan egentligen är, det kvarstår såklart.

Jag tror att en måste vara smartare än sig själv för att må bra. Jag vill vara uppibomben uppbokad, med listor med saker att göra och ta tag i, att springa från det ena och det andra för att hinna så mycket som mycket för det är så mycket jag tycker är kul och som jag vill göra. Men. Jag blir helt knäpp. Den här helgen ville jag jobba, träna, äta, umgås, men också hjälpa till på SSU1:a, sy balklänning, organisera och städa.

Så. I lördags blev jag sjuk. Jag trodde jag var på väg att bli magsjuk och väntade på att hänga över toaletten.

Tolv timmars sömn och en säsong the Wire senare vet jag att den enda sjukdomen jag lider av är jagvillförmycket- sjukan. Det är en sjukdom som fungerar som en del av immunförsvaret. När kroppen tror att man kommer jobba ihjäl sig inom en snar framtid sig slår sjukan till och man tvingas till total avslappning och massa sömn. Absolut inga måsten eller krav. Och se på fan, nu mår jag bra. Så. Jag tror att man måste vara smartare än sig själv för att må bra. För just nu är jag sjukt mycket dummare än vad jag borde vara.