Järved är i chock. Krisgrupper ordnas och lärare förbereds. Hundratals näsdukar har tagit slut men ögon tåras lika mycket. Det finns ingen som förstår. Ingen vill inse. Telefoner går varma och alla vill visa sitt stöd. Jag skrev en mening att jag bryr mig och finns, jag tror jag skrev för alla. En tomhet har letat sig in i kroppen, ikväll försöker vi bota den med en kram. Morgondagen blir en utmaning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar