Helgen borde ha resulterat i ett gott humör, uppfriskad kropp, glatt sinne och pepp inför APUn.
Istället sitter jag här med en illaluktande kropp, gröt på tröjan, hår under armarna, värkande rygg och ben. Ideelt arbete is the new black. Jag har kramp i mina smajlmuskler. Men jag känner mig inte deppig för det. Det har betalat sig i ett gott samvete, jag har gjort något som främjar ungdomar och idrottande. Folksam Cup, vi ses nästa år!
Imorgon är det bered en väg till Umeå. Det ska bli spännande, det är första gången jag är där själv. Två veckor med pendlande och otroligt långa dagar. Tur att skolan ser till att vi inte ska bli straffade och råka ut för mer läxa än alla andra bara för att vi är på APU. Nej just ja, det var så det inte var. Det ska bli så roligt att fara halv sju på morgonen, komma hem åtta och veta att det bara är att börja jobba igen när man kommer hem. Jag har för mig att jag har hört talas om det här fenomenet någonstans... Just ja, det kallades livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar