Det här HÄNDER JU BARA INTE.

Idag. Är. Det. Sista. Dagen. Innan. Semestern. Det är helt galet hur mycket man kan längta efter denna ledighet. För mig likt alldeles för många i min ålder(och äldre) är ledighet och mental återhämtning ett ouppnåbart mål. Utan en fast tjänst eller studier på 100 % till vardags är det en omöjlighet att ta semester på sommaren. Som vi sa igår, jag och en arbetskamrat: Varje jobbfri sommar- eller helgdag är inte en dag till avkoppling utan mest fylld med ångest över förlorad inkomst. Varje timme jobb en kan få är livsviktig för att för arbetsgivaren inte verka "lat" och "oengagerad" och så att man kan visa att man är jobb- bar. En vill ju visa att en vill jobba, men när det kommer till kritan är en ledig dag av nitton inte ett mått på engagemang utan en biverkning av mängder med studielån, trasig bil och framför allt, en osäkerhet över vad som ska hända imorgon. Och att i flera, flera, flera år varit ledig MAX en sammanhängande vecka om året är dessa dryga 3,5 vecka som himmelriket på jorden. Plus att jag ska stänga av mobilen ett par dagar.