onsdag 22 april 2009

Var gick gränsen för tvångsvård?

Att idag fortsätta med sportjackan är så otroligt omotiverande. Jag vet med mig att den inte kommer sitta bra och att jag aldrig kommer använda den. Varför jag gjorde den som jag gjorde var endast med betyget i åtanke. Nu är jag tveksam om det någonsin kommer att bli ett färdigt resultat, jag är rädd att jag, i ren ilska och frustration, kommer riva sönder den och bränna delarna. Det enda positiva med det är att hela jackan är i syntetmaterial och kommer därför antingen bokstavligen gå upp i rök eller smälta ner i en grötig, oanvändbar massa.

Eftersom jag just nu är vid mitt sinnes fulla bruk kommer jag förmodligen inte göra dessa saker. Senare i eftermiddag, fyra timmar med en ofärdig sportjacka som enda sällskap kan procentsatsen att jag fortfarande ska vara klar i huvudet gått ner ett par, tre, MILJONER procent.

1 kommentar: