Jag blev enormt ompysslad av Sara häromdagen. Igenting ville hon ha tillbaka. Hon bara satt där och kliade min rygg. Jag var uppe mycket längre än vad jag hade tänkt, men det var det värt.
Igår fick jag gå hem lite tidigare så jag hade någon timme att försöka komma någon vart med rättskunskapfördjupningen. Jag kom en liten bit närmare målet, men jises vad upploppsrakan är lång. Jag jämför med om jag hade idrottat och precis när mjölksyran slår till bannar jag mig själv att jag inte tränat mer mjölksyreträning.
Det som gör dagarna uthärdliga är, förutom Saras ompysslingar, de tidiga middagarna på pappas jobb. Jag sitter helt själv, det är tyst, jag äter varm mat och efter maten sover jag ett tag.
Det är små medel som gör att dagarna går.
Nu är det dags för mig att fortsätta sömnaden på den WONDERBARA sportjackan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar