Funderingar.

Jag älskar det faktum att efter varje SSU-möte börjar alltid tankarna vandra iväg när jag har kommit hem. Ofta långt bort från ämnet vi hållit oss till på mötet. Nu idag när jag kom hem och tog bort sminket och klämde lite finnar (vilket i sig också fungerar som effektiv meditation) råka jag kika ner på min blivande läshög, även kallad "kattlådan", som ligger där inne. Överst ligger ett häfte från djurens rätt.

Jag kom därför att tänka på vegetarianer och varför man gör valet att inte äta kött. Självklart förstår jag att man inte vill äta något som har en mamma, har känslor och ett eget liv, av medkänsla helt enkelt. Att det är bättre för naturen är en annan femma. Utan det jag började fundera på var helt enkelt de som är vegetarianer av orsaken att djuren som föds upp till att bli mat kort och gott har ohumana livsvillkor, inte får leva ett naturligt liv och blir slaktade pang bom.

Eftersom jag letar bostad för fullt dessutom har jag ju kommit i kontakt med en massa vegankollektiv på Ålidhem, som till 97% alltid har katter i lägenheten och är kattmänniskor. Att vara kattmänniska innebär att man är lite knepig, har starka synpunkter på det ena och det andra och har två eller fler katter.

Men att vara vegan för att livvillkoren för djuren det rör är ohumana och samtidigt ha ett gäng innekatter, är inte det ett tecken på dubbelmoral? (Jag tycker egentligen inte om att använda uttrycket "humant" när det är en diskussion om djur. Djur är inte människor. Dom är djur, punkt). Det är inte direkt en katts naturliga miljö att äta euroshopper kattmat och sova i en kattbädd från rusta. Dricka kranvatten och ha en dyr kattbur. När livet börjar lida mot sitt slut blir katten helt enkelt avlivad hos en veterinär. Jag tror inte det skulle hända i naturen. Faktiskt.

Har jag fel?