- Pirrig som fan eftersom Sara åker upp för att fira nyår här. Jag skulle kunna sitta här i den här ateljestökiga lägenheten och bara vara. Skita i allt vad firande heter bara jag kan vara med den donnan. Kanske dricka lite vin eftersom jag ändå har köpt. Fast mamma, självklart är det bara jag som ska dricka, inte Sara heller.
- Fruktansvärt jävligt arg när tänker tillbaka på 2011. Framför allt blir jag så arg, så arg när jag tänker på allt kring Utöya. Att det är folk precis som jag och mina vänner som ska dö, bli kollektivt mördade på grund av deras vilja att få ett mer jämställt samhälle och jobba för folks välbefinnande. Att dö. Att inte finnas mer. Att bli mördad. Å andra sidan är det väl där som det är mest värt att dö. Att dö i kampen och dö tillsammans med de som står en sida vid sida och där alla jobbar tillsammans. Då kan "dö gammal och grå i sin ensamhet" dra åt helvete. Nu var det ju bara så att det var 70 år för tidigt det skulle ske.
- Bli nevös och pirrig inför veckan på bommersvik i stockholm. Jag trodde fram till för ett par veckor sen att det hette bombersvik. Det hade varit råkul ifall så var fallet. Kanske inte ifall man ska göra kopplingen till Utöya, utan mer att nå ut till samhället som en bomb med sin ideologi och vilja att förändra. Det ska bli stört kul, men som sagt, jag är pirrig och nervös.
- Bli stressad över att min nyårsklänning inte är klar. Även över att jag ska möta Sara typ nu vid stationen. Och sen ska jag leka frisörsalong. Och bjuda på lunch!
- Bli pirrig igen över att det är nyår ikväll och jag ska fira med de bästa människorna på jorden. Verkligen, de bästa människorna på jorden. Sara hamnar i en speciell kategori, hon hamnar i superdupermegabästa- kategorin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar