Det där med modetjejer.

Jag fick för någon dag sedan ett extremt behov att ringa min syster. Det kliade i hela kroppen efter bekräftelse, ett tecken på att jag inte är helt dum i huvudet. Anledningen? Jo. Jag tog en svängom på stan på lunchen och såg en av Dom.

En Modebloggare.

Helt rätt från topp till tå gick hon förbi mig i höga klackar. Med en liten skinnjacka och pälsväst i minus 11 grader, med en fransväska i skinn och nitar. En gräddvit batistblus med volanger under jackan för att skapa en kontrast till hårdheten i nitarna på väskan. Håret satt i en strikt knut i nacken, de många silverringarna klingade mot varandra, örhängena hade fjädrar.

Ögonen var ledsna och tjejen alldeles för smal. Benen såg ut att göra ont med tanke på hur hon gick i klackarna. Jag såg hur hon frös, en skinnjacka hjälper inte i minusgrader och snålblåst! Jag undrade hur många timmar det tagit för henne att få det rätta looken, hur många bloggar hon själv läser, hur många gånger hon tänkt: "så där vill jag också se ut", - och känt sig lite för tjock, för pank, för liten.

Jag fick tag på Sara till slut och i panik undrade: "Känner inte du att du också bara vill rusa fram till någon och skrika: SLUTA MODEBLOGGA?"