Jag börjar bli riktigt less att se mig själv som ett jävla allergibarn. Efter att ha levt på semperknäckebröd och glutenfritt mjöl och jag mår bra, börjar jag fundera på ifall allt kanske bara är inbillning. Det extrema suget efter allt som är gott i livet, pågenlimpa med ost och o'boy, spagetti med pastasås, munkar, spär på förhoppningen om att allt sitter i mitt huvud.
Naanbröd blev min dom. Äta indiskt utan naanbröd är som att äta ris utan smör, omöjligt. Nu har jag i två dagar varit gravid i tredje månaden, inte kunnat använda jeans eller något som sitter åt överhuvudtaget, och haft i snart en hel dag haft ont i magen. Jag fick lov att gå hem idag för att jag kunde inte sitta upp.
JAG FULLKOMLIGT HATAR ATT DET SKA VARA SÅ JÄVLA ÄCKLIGT ATT VARA ALLERGIBARN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar