En kopypejst.

Jag väljer helt enkelt det smidigaste och snabbaste sättet att ta mig hem på, men det är alltså fel. Jag får höra att det rätta sättet är innan det blir mörkt, att ta en taxi eller bussen eller att ringa om skjuts, att aldrig cykla ensam, att alltid ringa och fixa sällskap. Det är inte så att jag vägrar på pin kiv, jag tänker bara inte göra mitt liv så otroligt omständigt. Och. Det är en princip.
Det är nu de flesta brukar bli arga på riktigt. Princip? Är princip viktigare än att vara säker?
Ja. Det är det. Det är viktigare att jag få gå var jag vill, träffa vem jag vill, när jag vill, med valfri klädsel. Jag har sagt det så många gånger att jag nästan blir trött på mitt eget tjat, men det behövs sägas igen. Det är en princip, precis som att de flesta är överens om att mobbaren i skolan borde få flytta, inte de mobbade. Det är en princip för att det handlar om könsmaktordningen. Det är en princip för att jag borde enligt all statistik och historiebeskrivning vara mer rädd för männen jag bor med än de jag möter på gatan.

Ja, det är är en kopypejst HÄRIFRÅN, skrivet av unga fröken Karlsson. Gå in och läs mer. Just saying. Är det något man kan, ska eller borde läsa för mycket av är det artiklar och diskussioner av det här slaget.