En skog är ju också läskig men det här gör mig mörkrädd på riktigt.

Jag har nyss läst igenom en lång diskussion på facebook. Den handlar om att ett distrikt i Sverige har ändrat ord i sitt socialdemokratiska partiprogram. Istället för att föra en kamp ska vi nu föra en strävan mot ett mer jämställt samhälle. Argumenten var att "kamp är något som Hitler förde och det handlar om våld och vi är ju inte Hitler och vi vill ju inte bruka våld" - så dom ändrade. Eftersom det här är min blogg och att jag inte längre är med i diskussionen tar jag mig friheten att vädra.

Jag känner att jag måste ta det här i olika steg för det är mycket som är så frustrerande korkat i diskussionen jag precis läst.

Till att börja med är det är ju helt idiotiskt att man som ung socialdemokrat i dag kan säga att man inte längre behöver föra en kamp. Utan att vi har kommit så långt i utvecklingen att vi numer endast ska fortsätta att sträva mot ett klasslöst och jämställt samhälle. Att samhället inte kan ta till sig uttrycket "kamp" utan att associera det med antingen kommunismen eller till nazismen och Hitler (det i sig är ju en förolämpning mot hela samhället, en idiotförklaring skulle jag vilja säga) och att Sverige ska fortsätta vara lilla landet lagom och helt enkelt sträva lite lagom mot sånt vi tycker är lite halvbra.

Huvudpersonen i diskussionen utger sig från att, inte vara socialist, utan socialdemokrat. Efter många arga kommentarer hävdar han att socialism och socialdemokrati är två helt skilda saker och att man inte kan väva dom samman. Han har verkligen ingenting att göra med socialismen. Punkt. Hur kan man resonera på det här sättet? Jag känner att jag själv är i början på min resa inom socialismen men .herre. min. gud. Liksom att det första man lär sig inom matlagning är att koka havregrynsgröt och koka ägg är det inom socialdemokratin att vi kommer som en förgrening ur socialismen. Jag tycker att det inte kan vara mer tydligt, det heter ju trots allt socialdemokrati. Demokratisk socialism, social demokrati. Med en viss ton av ironi i rösten: Nä, jag tror inte heller att det är något samband med socialdemokrati och socialism, jag ser då ingen koppling.

Även fast det är många konstiga argument i den här diskussionen, och den tar många olika vändningar uppmuntrar jag trots allt till en diskussion. Utan diskussion kommer man inte att komma framåt och utvecklas och det är ett ypperligt tillfälle att få slipa på argumenten. Något jag verkligen inte uppmuntrar är tonen. Det är alldeles för många idiotförklaringar och förlöjligande bland kommentarerna. När det börjar komma mot ett underläge och argumenten inte kan formas mer kommer den lite för vassa tungan fram. Inte. Okej. Då är det dags att svälja stoltheten och gå vidare. Alternativt stänga av datorn och sova.

Och den där jävla kampen hade jag i alla fall som plan att fortsätta med. Så länge jag inte får gå med i a-kassan, har pissiga anställningar, inte kan få en vettig lägenhet, inte har råd att bli sjuk, inte har råd att ha sex, mår dåligt psykiskt, ser barnfattigdom, vanvård och diskriminering tycker jag att strävan kan köras upp i arslet, här kämpar vi.