Jag guidar dig genom en del av min frisyrhistoria.

Det var här det egentligen började. Håret var långt och oförstört.

Sen började jag exprimentera lite. Lugg och lockigt?

Kort och äggformat?

Långt och lockigt?

Långt och stylat?

Inget hår alls?

Diverse accessoarer?

Blont och prydlig page?

Babyfriss?

Långt och rakt?

Välorganiserat och prydligt?

Uppsatt utan att veta vad jag heter?

Avklippt i badrummet?

Hår i ansiktet?

Halvkort och lockigt?

Kort och prydligt?

Helkort och lockigt?

Helkort och lite ljusare?

Snaggat och mörkt?

Kort och blont?

Lite rufsigt, vitt änglahår?

Fortsättning följer.

Typ kul.

Värme i ett kallt fikarum.

Jag hittade en gammal VK i fikarummet. Ett reportage handlade om att landstinget stänger ner akutplatserna i Dorotea. Det vägrar doroteaborna acceptera så dom ockuperar helt enkelt lokalerna för att markera sitt missnöje. Det går inte med ord beskriva hur varm man blir i kroppen av att se människor kämpa.

Lite jävlar anamma är bättre än att anamma ett klagande "jävlar".

Jag återkommer med resultat. Som sagt, tidningen är trots allt två veckor gammal.

Update: Nu får dom inte längre använda elen, så det blir kall mat och kaffe i termos som gäller. Men som Nils Edman sa, "vi är ju ockupanter, inte hyresgäster".

Typ fräsch!

Efter en dusch, smink och lite vax i håret känner jag mig typ fräsch! Verkligen råfräsch och assnygg efter en veckas slemmande, hostande och sovande.

Och efter en tur till skogis (premiär för mig) för lite fika känner jag mig typ trött. Är det okej att somna till gladiatorerna på fyran?

Sjukpixlar.

Så här har veckan sett ut. I lördags hade vi vårt homeparty tema: vuxet. Det var kul! Men jag kände mig lite hängig. På söndagen hostade jag spik och hade supermycket feber så jag släpade mig till en doktor och fick någon slags diagnos. Det var inte lunginflammation men typ, så jag fick penicillin och massa annan medicin.

Så här tillbringade jag hela söndagen, måndagen, tisdagen och halva onsdagen. När jag inte sov eller feberyrade tog jag nässpray och hostmedicin.

Jag var lite sugen på att gå ut men insåg att när det är typ -40 grader ute och jag har +40 grader i kroppen är det nog inte någon jättebra idé.

Jag fick höra av Ida att när man har feber kan man se saker som inte finns. Nallen som har ett stort, blått hus fanns tydligen.

Jag kollade en massa på naturfilm under mina sjuka dagar. Eller, jag började se en massa, men hann som aldrig se en hel innan jag somnade.

Men även i den mörkaste av tunnlar finns det en öppning, här är nog min öppning. MAT. Efter att ha levt på nyponsoppa och te av olika de slag i en veckas tid ser jag ut som ett skelett och suktar efter något att tugga på, någon salt och gott. Det här var gott. Hur gott som helst. Det var också ungefär det jag orkade med idag.

Efter matbedriften är det åter igen ryggläge som gäller, kanske ytterligare en naturfilm på schemat?

Typ en helt vanlig fredagskväll och jag är ledig imorgon. Och hela helgen.

En rolig handduks- GIF.

För det första vill jag säga att det är så himla, himla kul att försöka se snygg ut med en abnormt stor, urtvättad och gammal handduk på huvudet och med oljig hy.

För det andra kan jag upplysa om att anledningen till mitt handduksposande är att jag har en superverkande hårinpackning i håret. Den går under benämningen "varm oljeinpackning" och innebär att man värmer lika delar rapsolja som olivolja och masserar in i håret. Sen ska den sitta i håret en halvtimme eller liknande. "Va, en halvtimme" tänker ni. Ja, det är ju en ganska lång tid så därför har jag gjort en liten lista på saker man kan göra medan man väntar på att få skölja ur en hårinpackning.

1. Sortera socker eller annan valfri tvätt

2. Virka ett mobilfodral

3. Städa toaletten

4. Rensa i tröjlådan i garderoben

5. Maila viktiga personer

6. Betala räkningar

7. Göra en nyttig sallad

8. Byta en glödlampa och kolla på skenet

9. Rita en teckning

10. Göra en rolig GIF på sig själv med en handduk på huvudet

Tygpåse och lite text.

Idag gjorde jag en tygpåse och jag är helt sjuuuukt nöjd. Jag menar, det är indianer och bisonoxar på tyget! Som sagt, sjukt nöjd.


Jag har också invigt min lergryta, gjort ett misslyckat datafodral i skinn, gjort en liten present åt Sara, tvättat, bjudit på middag och semlor och haft väldigt fint besök.

Jag kommer också på mig själv att längta efter att ha vanliga jobbdagar, då är det inte samma press på att man ska hinna saker.

Så här gör du universums enklaste kuddfodral.

Hitta ett snyggt tyg du gillar. Du behöver 50 centimeter tyg per kudde.

Mät ut på tyget och klipp till på tygets bredd så att du får en lång remsa som är 50 centimeter (eller så stor som kuddfodralet är) och klipp till. Är kudden 50x50 cm. bör remsan vara runt 125 cm. lång. Vik, stryk och sy in kanterna på båda kortsidorna på tygremsan.

Märk ut var 50 cm. in på tyget är och vik där. Det är själva kudden. Biten av remsan som är över viker du och lägger emellan de första bitarna. Det kommer bli själva överlappningen på kudden. Tygets framsida bör ligga inåt. Sy ihop båda kanterna och vänd sen "påsen".

Då bör det se ut så här. Lägg in kudden och vik över fliken som fortfarande är med avigan utåt.

POFF har du gjort dig ett kuddfodral som går utmärkt att ta av och tvätta eller bara för att byta ut. Efter du har gjort det första fodralet går det fort som bara den att göra flera, jag lovar. Lycka till!

Panik.

Jag får en näst intill klaustrofobisk känsla när jag inte gör något. Nu måste jag köpa jäst, för jag ska baka glutenfria semmelbullar... Semlebullar..... Semlabullar......?

Mannen för mig.

Jag och Irma satt och snackade lite. Vi kom osökt in på killar, om utseende och vad vi tycker är snyggt. Jag kom fram till att jag gillar killar med skjorta, mustasch och att dom ska kunna prata bra.

"Vänta", sa Irma. "Jag vet någon som du skulle gilla". Spänd av förväntan satt jag som på nålar för att se hur mannen i mina drömmar skulle se ut. Var det någon Irma kände? Kanske hon kunde hooka lite? Vara min wingman? En blind date kanske?

"Här har du honom!", sa Irma.

Som hittat!

I brist på energi, tid och intresse har jag under en längre tid helt försummat mina två blommor som stått i fönstret. Jag har ju sett tecken på att dom inte har mått så bra, bladen som ramlat ner i mitt ansikte när jag sovit, och stammar som tippar i brist på näring. Hur miserabla blommorna faktiskt har varit blev extra tydligt igår när jag gjort sprillans nya gardiner och blommorna blev mer framträdande. Jag insåg då att det är dags att göra något åt saken.

MEN SÅ! Som ett tecken från herren ovan hade någon (förslagsvis kineserna ovanför oss som flyttade idag) slängt en massa blommor som bara låg och väntade på mig i sophuset. Jag var inte sen att ta hand om dom, ge dom både ny jord, nya krukor och ett helt nytt hem

Det har aldrig någonsin varit så prunkande och grönt i mitt fönster. Någonsin.

Nu gäller det bara att ta hand om de små livet. Blomtips, någon?

Den där tröjan.

Den där tröjan som min mamma hade under hela min uppväxt har jag haft i åtanke ett tag nu. Sunkig, urtvättad och gjorde sig bäst till de där intersportbyxorna och lövkrattande, eventuellt sega lördagsmornar.

Fram på tröjan var det en liten serie. Det var en kvinna som blivit överkörd och när hon ligger på båren in i ambulansen säger hon: "Nej, jag har inte råd att vara sjukskriven!".

Jag förstod verkligen inte det roliga i den serien, och trots att mamma förklarade om och om igen förstod jag bara inte. Nu förstår jag även jag, det är ju befriande. Varför jag själv sitter och funderar på den himla tröjan nu är mycket för att jag är sjuk. Jag hostar, kan inte sova, kallsvettas, men har fanimig inte råd att vara hemma eftersom jag missade en dryg jobbvecka på konferensen i början av januari och fler bortfall av dagar innebär helt enkelt att jag får leva på havregryn hela februari.

Karensdag. In. My. Ass.

Nu ska jag jobba! Tjingeling!

Att göra en hissgardin.

Det är många på jobbet som undrar ifall det är svårt att sy en egen hissgardin. "Nää-ä" svarar jag, för det är det verkligen inte. Så här kan man göra. Och ta det inte så allvarligt, ingen ser ifall någon söm blir sned.

Börja med att ha väldigt fula gardiner uppe, massa skit i fönstret såsom toarulle efter en förkylning, dammiga ljus och vissna blommor.

Sen plockar du bort allt och dammtorkar och framför allt, mäter hur bred gardinen ska vara. Till exempel från den ena gardinstångsfästet till det andra.

Innan man börjar mäta och klippa till saker måste man se till att tyget är helt rakt i sidorna. Det gör man enklast genom att klippa ett litet jack och sen ta tag i en tråd som man drar i. Då vet man att tyget är helt trådrakt (förutsatt att det är ett välvävt tyg som har en rak trådriktning). Mät ut hur bred gardinen ska vara (plus 4 centimeter på vardera sida. Så ifall din färdiga gardin ska vara 100 centimeter mäter du ut 108 centimeter och klipper till tyget.

Vik sen in kanterna på kortsidan och stryk ordentligt. Vik först in en gång (förslagsvis 2 centimeter) och stryk. Sen viker du in ytterligare två centimeter och stryker igen. Den klippta kanten ska alltså vara inviken och inte synas något. Det gör att du inte behöver sicksacka något, det blir mer välgjort och framför allt, ifall du ska rulla upp gardinen ser det fult ut annars. När du har sytt kortsidorna gör du precis samma i nederkanten på gardinen och samma upptill. Men! När du ska sy själva kanalen upptill måste du vara säker på att din gardinstång får plats. Den bör vara runt 5 centimeter.

Ifall du ska sy egna band klipper du till banden så breda du vill ha dom plus två centimeter. Du gör på samma sätt som när du sydde kanten på gardinen. Börja alltså med att stryka in en centimeter på varje sida av banden, sen viker du bandet på mitten och stryker till. De två viken hamnar alltså sida vid sida och sen är det bara att sy ihop dom så nära kanten som möjligt. Varje band bör vara runt två meter vardera, alltså en meter på baksidan av gardinen och en meter på framsidan.

Sen hänger du upp gardinen, rullar upp den till den höjden du vill ha. Jag hängde bara banden över gardinstången så att jag kan flytta runt dessa, annars kan man sy fast dom på baksidan av gardinen längst upp vid kanalen. Vill man ha lite tyngd kan man använda sig av en rundstav som man rullar upp gardinen med.

Så kör hårt! Och sy med långa stygn. Typ 4,5 millimeter. Då går det snabbast att sy, det blir snyggast och framför allt, blir det fel är det enkelt att sprätta.

Det där med modetjejer.

Jag fick för någon dag sedan ett extremt behov att ringa min syster. Det kliade i hela kroppen efter bekräftelse, ett tecken på att jag inte är helt dum i huvudet. Anledningen? Jo. Jag tog en svängom på stan på lunchen och såg en av Dom.

En Modebloggare.

Helt rätt från topp till tå gick hon förbi mig i höga klackar. Med en liten skinnjacka och pälsväst i minus 11 grader, med en fransväska i skinn och nitar. En gräddvit batistblus med volanger under jackan för att skapa en kontrast till hårdheten i nitarna på väskan. Håret satt i en strikt knut i nacken, de många silverringarna klingade mot varandra, örhängena hade fjädrar.

Ögonen var ledsna och tjejen alldeles för smal. Benen såg ut att göra ont med tanke på hur hon gick i klackarna. Jag såg hur hon frös, en skinnjacka hjälper inte i minusgrader och snålblåst! Jag undrade hur många timmar det tagit för henne att få det rätta looken, hur många bloggar hon själv läser, hur många gånger hon tänkt: "så där vill jag också se ut", - och känt sig lite för tjock, för pank, för liten.

Jag fick tag på Sara till slut och i panik undrade: "Känner inte du att du också bara vill rusa fram till någon och skrika: SLUTA MODEBLOGGA?"

Lunchkul.

Eller.... NOT